Att åka till min morfars grav var bland det jobbigaste jag gjort på länge.
Försökte hålla inne tårarna för jag vet hur mycket du ogillade när man var
ledsen men det gick inte. Kan fortfrarande inte förstå att du inte finns. Känns
som du är utomlands eller i sommarstugan och att jag inte träffat dig på
ett tag bara, men när jag inser du är borta får jag en klump i magen och
jag bara inser hur mycket du gjort för mig i alla år och hur sjukt mycket
jag saknar dig.